Fredagen och min blooper

Först så kollade vi hur det var med Urban. Han är lite bättre och ska börja skrittas lite med ryttare.
Och Ulster var så gott som ohalt och skulle också börja ridas.
Med tanke på att han är lite spänd och att jag dessutom inte vet hur han reagerar med ryttare efter 2 veckors vila så lät jag en kollega göra första uppsuttna passet på honom. Det vore dumt av mig att blåögt chansa om det skulle hända nåt.
Det visade sig klokt. Han var spänd redan vid uppsittningen och ville springa iväg lite. Sedan i ridhuset så hade ryttaren en oändlig massa skramlande prylar i fickorna vilket inte gjorde saken lättare. Så han for iväg spänd och ängslig. Det blev avslutning med lite skritt för att inte göra någon mer rusning. Det gick bra.

Min blooper kom på eftermiddagen.
Jag hade en tjej som skulle hoppa lektion på Umami och Urifax och jag red ner Umami till tältet.
Där bytte vi sadel på hästarna och jag skulle sitta upp på Urifax. Det fanns ingen pall eller sockerbit framme så jag gjorde ett försök som jag inte gjort på länge. Uppsittning från marken...
Längde stiglädret 6-7 hål och fick sparka in foten i stigbygeln (utan att hålla i stigbygeln, det var för svårt..)
Sen när jag väl skulle upp började sadeln kasa åt sidan. Så jag avbröt och spände sadelgjorden igen, hårt. Nästa försök gjorde att jag insåg hur svårt det skulle vara. Knappt nådde jag att slänga över högerbenet med så långt läder, sadeln åkte givetvis åt sidan och med nöd och näppe och en lite knuff upp i sadeln kom jag stånkande upp i sadeln. Ojojoj, inget mer försök på detta på ett par månader. Pinsamt svårt. Haha