sänder jag mina tankar till de kamrater som är i Afghanistan och till
de anhöriga som är hemma i Sverige, tragiskt.
Nu på morgonen åker jag till Livgardet där vi ska ha en
personalinformation. Båda stupade tillhör mitt förband och sörjs av
kamrater.
Detta gör att det inte blir löshoppning på morgonen utan istället
får jag rida när jag kommer tillbaka.
Sa tungt att forlora kamrater, och sa onodigt. Mina tankar till vanner och anhoriga.
SvaraRaderaKicki